Björnhammar – en ställplats där tiden tagit slut

Under ett par år veckopendlade jag mellan Linköping och Örebro. Tjälmo, Hjortkvarn, Pålsboda och Svennevad passerade utanför vindrutan utan att jag knappt la märke till dom.  Men idag var vi på väg mellan Småland och Nora till ett bröllop. Vi hade bestämt att stanna till någonstans på vägen. Monica googlade ställplatser medan jag körde. Jag visste att vi inte skulle hitta något utan hade ställt in mig på en natt mitt inne i skogen på en grusväg. Hjortkvarn utbrister hon plötsligt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag minns ett Hjortkvarn som en sovande by längst väg nummer 51. Kör upp här till vänster säger hon. Några kilometer in på vägen når vi Björnhammar, en gång en storindustri där man tillverkade tråden till en spik. Nu en liten by som var lika tom som om pesten hade dragit fram. Men väl framme vid slutet på den vägen låg en liten sjö precis vid dammen som dämde upp för ett mindre kraftverk. En otroligt vacker ställplats. En liten skylt vittnade om att någon ville ha 129 kr swichat till sig för att vi parkerade där. Det var tyst, sådär jättetyst så det nästan gör ont. Det fanns en brygga, några små båtar och kvarglömd rev som vittnade om att någon försökt att fiska där.

Husen var antingen mörka eller förfallna. Några få 70-talsvillor försökte hålla humöret uppe på den nästan utdöda byn. Efter att jag fotograferat, hittat en stängd pub och blivit myggbiten satte jag mig ner och googlade. På Youtube fanns några filmer som bekräftade det jag trodde, här fanns inte en människa. Men det var charmigt eller kanske kusligt för någon skötte om denna lilla pärla där Sverige verkar ta slut. Jag tror att detta har du svårt att hitta någon mer stans i södra Sverige. Så åker du förbi Hjortkvarn så sväng av mot Björnhammar. Det blir en upplevelse även om jag inte vet vilken typ av upplevelse.

 

Solnedgången över den lilla sjön var fantastisk även om man hade viss konkurrens av myggor och diverse insekter. Det fanns något som såg ut som om det hade kunnat vara en badplats men vill man ta ett dopp så skulle jag hellre göra det från stegen på bryggan.

Vid dammens ena ända hade någon försökt att öppna en pub. Frågan är bara vem som ska besöka den. Den låg åtminstone vackert och dess siluett speglade sig vackert i marken.

Var det värt att betala 129 kr för att stå i ett Ingemansland? Ja det var vackert, men det är det på många andra ställen också där allemansrätten gäller. Men vid såna här lägen får man trösta sig med att man många gånger har betalat en hundring för betydligt sämre innehåll. Blir du mer intresserad av denna spökby så kolla på länken från youtube:

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *