Lago di Caldonazzo – ett alternativ till Gardasjön

Efter Verona stod turen mot Salzburg. Men mitt upp i allt så blev det ändringar i resmålen och vi fick fundera på något annat. Vi ville naturligtvis besöka några vingårdar innan vi lämnade området. Vi tog en mindre väg från Verona mot Rovereto för att se vad som fanns. Vi kom ganska snart att hitta Cantina Valpolicella Negrar som hade fullt hus av kunder. Med endast en personal var det omöjligt att få tid att provsmaka. Men vi lyckades plockade ihop en låda med viner som såg bra ut.

Detta var i särklass den värsta serpentinväg jag har åkt på. Den slår Route de Napoleon med hästlängder vad gäller belastning på motor och bromsar.

Därefter gick färden över bergen. Det var uppåt och så uppåt. Vi hittade en mack så vi kunde fylla på lite diesel. Vi fick lov att erkänna att vi var lite vilsna så vi fick jobba lite med google maps för att hitta en bra väg ut ur backeländet. Tillslut hittade vi en snabbväg ner mot bättre vägar. Problemet var att vägen lutade 15% hela tiden nerför. Stundom gick det inte ens att använda ettans växel som motorbroms. När vi äntligen var nere tog knappt bromsarna och de var glödheta.

Trots att vägen var besvärlig kan jag inte låta bli att älska den på något sätt. Den var otroligt vacker med flera parkeringsfickor där man kunde stanna och betrakta utsikten.

Som tur var hittade vi då vinhuset San Lernaldo utefter vägen. Där satt folk och drack vin och åt Panini utanför något som såg ut som en liten kiosk. Inne i denna kunde man provsmaka och köpa mycket bra viner. Kvinnan i kiosken kunde bra engelska och förklarade hur länge vinet hade mognat på fat respektive flaska.

Här fick bromsarna kallna medan vi var inne och handlade vin. Efter att ha provsmakat oss igenom sortimentet blev det ett rött och två vita.
Vinbutiken var som en mindre korvkiosk från 70-talets Sverige. Här fanns Panini att äta och vin att dricka. Det som förvånar är att de som åt och drack mest var människor som hade stannat till med sina motorcyklar.

Färden gick sedan upp mot Trento där vi hade sett en camping som låg vid en sjö. Vi hade inte en aning om vad det var för ställe men överraskningar kan ibland bli intressanta. Sjön, som låg ett par mil från Trento, hette Laguna Caldonazzo och påminde om en mycket mindre kopia av Gardasjön. Här låg några små byar och vi valde en camping i södra delen av sjön.

Camping Fleiola vid Laguna Caldonazzo. Som en mindre kopia av Gardasjön. Inte lika mycket ståhej men fantastiskt fint.
Det känns lyxigt att sitta utanför husbilen och sola med denna utsikt.
Man behöver naturligtvis inte campa i denna by. Det finns gott om mindre hotell.

Campingen låg precis bredvid sjön och när vi satt i solen utanför husbilen hade vi utsikt över de snöklädda alperna. Byn hade ett flertal restauranger att välja på och vi besökte några stycken innan vi valde att äta på restaurang Europa. Servisen var något utöver det vanliga, i klass med en Michelinrestaurang. Maten var utsökt men det ända man eventuellt kunde klaga på var att man fick in allt för fort. Detta gjorde att besöket blev relativt snabbt.

När vi skulle äta på kvällen föll valet på restaurang Europa. Mycket bar mat och otroligt SNABB service.

Vad säger vi om denna lilla pärla i Syd Tyrolen? Jo helt sjukt bra. Hit måste vi tillbaka i sommar. Men då gör vi nog klokt i att boka plats för det verkar som vi inte är dom ända som verkar gilla detta ställe.

På campingen kan du få plats precis vid sjön.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *