Linköping – mitt i Östergötland och nära till allt

Interiör från Linköpings domkyrka med anor från 1000-talet.

Jag kanske är part i målet eftersom jag är uppvuxen i Linköping. Men jag skulle nog inte ha skrivit ett inlägg i sådana här positiva ordalag 1980. Då hade Universitetet inte hunnit påverka staden så att man kunde känna någon storstadspuls här inte. Detta kunde också höras i dåtidens texter som de lokala punkbanden skrev om sin egen stad.

Tanneforsgatan är en mindre gågata som slingrar sig mellan de mest affärsintensiva torgen i Linköping.

Idag har jag fått ett annat perspektiv till Linköping. Det är 20 år sedan jag flyttade därifrån och det har hänt otroligt mycket sedan jag bodde här. Då fanns endast ett fåtal krogar som sålde öl på gatan utanför men idag trängs dom överallt.

Krogarna duggar tätt i Linköping som i vilken storstad som helst. Och det är inga problem om du vill ha japanskt, thailändskt, amerikanskt eller vegetariskt. Här finns det mesta.

Domkyrkan som ska vara Sveriges näst största gör sig påmind överallt eftersom dess höga torn syns över slätten när man närmar sig Linköping. Men det är trots allt inte dit befolkningen beger sig på söndagar för gudstjänst utan de lättar sin ångest genom att shoppa bort den. Bredvid ett av miljonprojektområdena finns den åtråvärda köpstaden Tornby som erbjuder enorma parkeringsplatser och fler butiker än man trodde fanns.

Här väljer nog de flesta att förlägga sina söndagar istället för i någon av stadens kyrkor.

På tal om miljonprojekten så finns det gott om områden runt Linköping där stadens växande befolkning skulle flytta in på 60 och 70-talen. Ryd, Berga, Skäggetorp och Lambohov är några av dessa. Det var helt enkelt jordbruksmark med tillhörande herrgårdar som fick bli den nya tidens statarområden. Så idag används Ryds Herrgård, Berga Slott, Lambohovs säteri till något helt annat än vad de en gång byggdes för.

Lambohovs Säteri som vakar över stadsdelen Lambohov.

Själva centrumkärnan i Linköping hålls ihop av flera torg. Gyllentorget, Trädgårdstorget och Stora Torget hålls ihop av en slingrande gågata där den köpstarke trivs bland affärer och boutiquer. På Stora Torget står den stora fontänen som är en staty av Folke Filbyter då han rider och letar efter sin sonson. Runt det stora vattenbadet finns själva Folkungaträdet i reliefer. Statyn stod klar 1927 och skapades av Carl Milles.

Kommer du till Linköping från norr och ska spatsera genom stadens torg så kommer du först till Gyllentorget.
Sedermera kommer du fram till Trädgårdstorget.
Och längst upp hittar man Stora Torget där Folke Filbyter är kung.

Mitt inne i staden finns ett konstgjort utomhusbad som delvis har simhallen som granne. Utomhusbadet har en stor bassäng och en ännu större badsjö med asfalterad botten. Den stora läktaren utmed bassängen kallades populärt för apberget när jag var liten och syftade på alla soldyrkare som låg där och ”apade” sig.

Tinnis som Tinnerbäcksbadet kallas. En pärla mitt i stan för de som har problem att ta sig ut till sjöarna runt omkring staden för att svalka sig. Till vänster bredvid bassängen kan man se en skymt av apberget.

Den vackra Tinnerbäcken som rinner genom flera av Linköpings stadsdelar.

Det som är lite speciellt med Tinnerbäcksbadet, som detta heter, är att en mindre bäck med just namnet Tinnerbäcken är kulverterad under badet. Vill man njuta av den bäcken så får man ta sig några minuters promenad från badet mot Universitetssjukhuset där bäcken rinner längst dess ena kant.

Stångån, eller åa, som många Linköpingsbor säger rinner med sakta gemak genom Linköping i riktning från söder till norr. Man kan gå i princip längst med hela ån i Linköping och dess omgivningar och öar är mycket vackra.

Ett annat sätt att njuta av Tinnerbäcken är att gå ner till Stångån, som delar Linköpings centrum med stadsdelen Tannefors, och se hur den stilla rinner ut i denna.

Så här ser det ut, Östergötlands största och märkligaste gravfält. Men det är mycket svårt att orientera sig bland högt gräs och utan ledtrådar kring vad som är vad.

Linköping och dess närområden är en gammal bebodd trakt. Detta gör att området är rikt på fornlämningar. Strax utanför Skäggetorp, mot Tift, ligger Östergötlands största och kanske märkligaste gravfält. Här blandas massa olika gravar från en mycket lång period. Och här finns till och med en domarring. Men för att uppleva denna måste man vara bra påläst för när du väl är framme så är uppmärkningen mycket dålig och det är svårt att veta vad som är vad.

Domarringen i Slaka ska vara världens största har jag läst någonstans. Det där ska man kanske dubbelkollar innan man helt tror på mina ord. Men faktum är att den är stor för att vara en domarring. Men jämfört mes Stonehenge eller Ale stenar ter den sig kanske inte så märkvärdig.

Vill man se en betydligt större och tydligare domarring så åker man från Lambohov till Slaka. Här finns en domarring som består av flera mycket högre stenar och den syns tydligt från vägen.

Domkyrkan har många vackra och säregna interiörer och utsmyckningar. Här ovan ser vi altartavlan. Förutom denna så finns mycket mer att se.

Och så vad det detta med domkyrkan då. Det är ett måstebesök om du är i Linköping. Den är stor, vacker och sparsmakad. Intill kyrkan finns både länsbiblioteket, vars arkitektur är väl värd att se, samt Linköpings slott som härbärgerar den hemska historien om Linköpings blodbad. Så nästa gång du passerar Linköping på E 4:an så blinka och sväng av. I ett tidigare blogginlägg kan du läsa om fler intressanta besöksmål i Linköping såsom flygvapenmuseet, Valla och gamla Linköping.


One thought on “Linköping – mitt i Östergötland och nära till allt

  1. Så var man tillbaka till barndomen då, tack för den!
    Snygga bilder och bra text. Bra jobbat Konny och Monica!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *