I många reseskildringar om Phukets bästa stränder kommer ofta den här stranden med. Det kändes som ett självklart val då vi inte hade besökt denna strand tidigare. På nätet kan man läsa om denna hippieliknande strand med ett fåtal matställen. En lugn strand helt enkelt. Detta torde vara skrivet på 80-talet för på stranden var kommersen i full gång.

Strandstolarna var alla upptagna så vi lyckades hyra ett ensamt parasoll för att få skugga. Sedan låg vi direkt på sanden. Det fungerade också eftersom det inte fanns några andra alternativ.

Stranden är långgrund Och vågorna små, så för barnfamiljer är detta ett bra val. Stranden påminner om Kata beach men är något större. Det gör att det inte blir trångt trots att det var mycket folk här. Från de närbelägna hotellen går det shuttlebus och taxibilar lämnade av nya turister hela tiden.

Här kan du köpa allt du behöver. Det fanns massa restauranger och en stor marknad som sålde det som alltid säljs på thailändska marknader, dvs kopior och åter kopior. Tog pengarna slut så fanns en bankomat för att hämta ut nya, t.o.m en skräddare fanns på området.

Alldeles intill ligger templet Wat Nia Harn. På tempelområdet var det alldeles öde och inte en munk sågs till. Det är ett ganska litet tempel och inget som jag rekommenderar att man åker enkom till för att besöka.

På hemvägen bad vi Taxichauffören att stanna till på Kata Wiev point så vi kunde ta några kort. Här uppe har man utsikt över tre stränder i Phuket; Kata noi, Kata och Karon.

Vad tyckte vi om dagens resmål då? Vi blev nog inte så värst upphetsade. Men det va ändå kul med ett avbrott från Karon beach.
Turen till Nai Harn beach kostade 1100 bath t/r. Väl där var mat och dryck något dyrare än på Karon beach.