Prora – ett krigsmonument utan dess like

Är man som jag uppväxt under kalla kriget och haft föräldrar som deltog under andra världskriget så är krigshistoria ett fascinerande ämne. Prora, som ligger på den Tyska ön Rügen, har sedan länge varit ett planerat resmål. Och nu skulle vi dit på vägen till Prag.

Efter båtresan från Trelleborg på en båt som sett sina bästa dagar var vi framme i ett grådaskigt Rügen. Molnen var mörka och temperaturen närmare vinter än sommar. Vi hade ju läst på om denna anläggning så förväntningarna var stora.

Vi hade klätt oss efter vad som väntade oss. 4,5 kilometer långa byggnader direkt intill stranden. Detta monument var tänkt som en semesterstad för tyskarna. Och man brukar kalla det för Hitlers semesterparadis. Denna gång var det inte Hitler som var hjärnan bakom bygget utan det var Robert Ley som var ledare för en fritidsorganisation. Det var kanske en av anledningarna till att projektet inte prioriterades och blev klart.

Anläggningen skulle ha 10 000 rum och alla med utsikt över havet så projektet kunde ta emot 20 000 gäster samtidigt. Som en mindre svenska stad alltså. Men saker kom emellan bl.a. ett världskrig vilket gjorde att det som var klart på anläggningen fick användas till annat. Under en period var det ett fältsjukhus. Och besöker man den stora utställningen i ett av husen i Prora så kan man läsa om fler användningsområden än det som står på Wikipedia. Under en period så utbildades t.ex. militärpoliser här.

Efter kriget så kom detta område att tillhöra Östtyskland. Det blev förmodligen för dyrt för att riva stället så det fick stå och förfalla. Jag kan tänka mig att ett besök efter Tysklands återförening hade varit häftigt. Då hade man nog mer mötts av en spökstad.

När vi var där arbetades det över allt. Nu renoveras detta gigantiska område till det som det en gång var tänkt för, nämligen en semesterort. Flera lägenheter är sålda och fler finns att köpa för hugade spekulanter. Det grävs och byggs så de många staketen gör att det blir svårt att ta sig fram. Till slut hittar vi en öppning mellan husen så att vi kommer ner på stranden. Vi inser då att ett besök med sol och varma vindar hade varit betydligt trevligare.

Längst stranden tog vi oss bort till den stora öppningen i mitten av området. Där fanns planer för en stor restaurang med plats för 20 000 sittande gäster. När man står där är det svårt att fatta hur detta skulle gå till. Tyskarna dricker säkert minst 2 liter öl var vilket skulle innebära 40 kubikliter öl vilket motsvarar ungefär en tankbil öl per dygn. Tänk också på alla snitslar och all surkål som ska till för att tysken ska bli mätt. Logistiken kring detta kanske var en av anledningarna till att den aldrig färdigställdes.

Vid detta monument planerades den enorma restaurangen som skulle kunna ta 20 000 sittande gäster.
Av restaurangfundamentet finns bara en tegelduk kvar för grafittikonstnärer.

 

 

 

 

 

 

 

 

Genom lite trixande förbi byggarbetsplatser lyckades vi ta oss till utställningsområdet. Utställningen om Prora var i ett antal rum som kanske hade varit sjukhus eller någon annan administrationsbyggnad. Rummen var stora och det var högt till tak. Här fanns utställningar om både andra världskriget och om hur Prora växte fram och vad det användes till. 95% av texterna var på tyska så det var inte alltid som vi greppade sammanhanget. Däremot fanns det bilder i utställningen som jag inte sett tidigare och det var intressant.

Rekommenderar vi ett besök vid Prora? Nej knappast, möjligtvis om solen skiner från en klarblå himmel och dina förväntningar inte är så stora. Inträde till utställningar och museum låg väl kring vad som kan vara acceptabelt. Kan du läsa och förstå tyska så kanske upplevelsen blir något bättre.

Hur blev det med Prag då? Naä, det regnade där sa SMHI så vi tog höger ner i västra Europa istället. Det kan du läsa om i våra andra bloggar.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *