Venedig – inte som jag lärde mig i skolan

När jag gick i mellanstadiet så fick jag lära mig att Venedig inte hade några vägar utan man fick ta sig fram med båtar. Så är det ju inte riktigt. Förvisso finns det ingen möjlighet för bilar att ta sig fram bland stadskärnans alla kanaler men det finns gott om torg, promenadstråk, och trottoarer bredvid kanalerna. Och de turister som tar sig fram med gondol gör det nog inte p.g.a. smidighet utan som en del av upplevelsen.

Vi har varit i Venedig två gånger och bott med husbil på en camping som heter Camping Fusina. De direkta omgivningarna är inte så trevliga. Campingen ligger granne med ett industriområde och en hamn. Men fördelen är att det går många turer med båt in till Venedig direkt från piren vid campingen. Campingen kanske inte är den billigaste i Venedig. Två personer i husbil och el kostar 36 euro per natt. Men vi trivs med den och som sagt båten in till Venedig är ett plus eftersom det är en upplevelse i sig med de små öarna och andra båtar man passerar på turen in. Båtturen kostar 13 euro per person tur och retur och tar omkring 20 minuter.

Camping Fusina i Venedig.

Men båten kommer man fram till ett av färjelägena som är som en typ av busshållplats. Att ta sig fram i Venedig till fot kräver en karta. När man köper båtbiljett från Fusina så får du med en liten turistkarta. Men med den i handen är det ganska lätt att gå vilse bland broar och gränder. Men att lägga pengar på att köpa en större karta kanske kan kännas onödigt. Vi gjorde så att varje gång vi inte kunde orientera oss med kartan så följde vi bara strömmen av människor tills vi kom fram till något som stämde överens med kartan.

Är det så dyrt som alla säger att äta och dricka i Venedig? Nej absolut inte. Det är klart att ska du äta på Markusplatsen så har man ju hört talas om hutlösa priser. Men på andra mindre torg och i små gränder är prisbilden ungefär som på andra turistställen i Italien. Och vill man inte sitta ned och äta ett stort mål mat så kan man äta flera små i de många hål i väggen som serverar något som vi svenskar skulle betrakta som en mindre inbakad pizza. Och smaken är det absolut inget fel på.

 

Venedig är speciellt. Det är man inte ensam om att tycka. Vi har varit där vid påsk och det är många turister där då. Hur det är på högsäsongen mitt i sommaren vågar jag inte tänka på. Detta gör att många av upplevelserna går helt förbi. Det är helt enkelt för mycket folk för att se vart man är. Jag skulle t.ex. ta ett kort där James Bond körde upp med en gondol på Markusplatsen i filmen Moonraker. Men det är ingen ide, ett foto med alla turister gör att man knappt känner igen Markusplatsen. Då är det bättre att rikta kameran uppåt och fotografera de vackra husfasaderna.

Kyrkorna är många och i flera pågår det mässor vid olika kor. Det är något speciellt med Italienska mässor. Det är en riktig sakral upplevelse trots att man inte förstår språket. Interiören och dess ljussättning inbjuder verkligen till fotografering.

Rialtobron, eller Ponte di Rialto måste ses. Men tro inte att du kan få en romantisk bild som hämtad från någon av de många filmer som spelats in här. Möjligen kan det gå om du är på plats tidigt på morgonen långt före alla turister. Rialtobron är en av de endast tre broarna över Grand Canal så detta är också en anledning till att den är vältrafikerad av fotgängare. Jag tog mig längst ut på en brygga för gondoler för att åtminstone försöka få bron i sin helhet på bild.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På tal om gondol, ska man åka det. Gondolijärerna är kända för att vara tjuriga och stöddiga. Priserna varierar men inget av de priser vi har sett har gjort att vi känt att en tur skulle vara berättigad. Det är ofta trafikstockning på de många kanalerna och gondoljärerna ror förstrött och smsar i sina mobiltelefoner samtidigt. Om du ska ta en gondol mitt på dagen så får du nog räkna med omkring 600 kr för knappt en timme.

Vi har haft som plan att besöka Guggenheimmuséet när vi varit i Venedig men av någon anledning har det inte blivit av. Däremot så blir det en och annan Aperol Spritz eller bara Spritz som man säger i Italien. Trots att grundreceptet består av 3 delar Prosecco, 2 delar Aperol och 1 del soda smakar dom olika varje gång man får den.

Efter en lång dag i Venedig tar vi båten tillbaka till campingen. Restaurangen är utmärkt som många campingrestauranger i Europa är. Utanför campingen på piren hittar vi en liten trevlig bar som är inhyst i en liten Friggebod. Från piren har man en fantastisk utsikt utöver Venedig som lyses upp i mörkret.

 

Rekommenderar vi Venedig. Ja! Och vi kommer åka tillbaka igen. Troligen bor vi på samma camping och tar samma båt in och går på samma ställen. Vi tar nya bilder och insuper den sköna atmosfären och störs av alla andra turister som förmodligen stör sig på oss.

Camping Fusina med restaurangen till vänster i bild.

 

One thought on “Venedig – inte som jag lärde mig i skolan

  1. Trots att Spritzen smakar olika varje gång man beställer så är det inte utan att man blir sugen på att åka till Venedig! 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *